vanlig skörbjuggsört
Cochlearia officinalis subsp. officinalis
Skörbjuggsört är ursprunglig. Den växer i grupper eller små bestånd på havsstränder – främst på steniga/grusiga strandängar och i klippskrevor samt på klipphällar i övergången mellan naket berg och grässvål.
Första fynd
Först uppgiven av Fuiren 1662 under namnet Cochlearia (’Bland klippor nära Varberg’). Äldsta belägg från Varberg Fästningen 1827 (C. P. Hallström i S).
Bygdenamn och bruk
Skörbjuggsört har kallats svalorta (svalört) i Harplingetrakten.
Utbredning
40 rutor (18 %). Vanlig längs hela kusten utom längst i söder, där Laholmsbuktens sandstränder inte erbjuder lämpliga ståndorter. – Ahlfvengren (1924): här och där på havsstranden.
