vägmålla
Atriplex patula
Vägmålla kan eventuellt vara ursprunglig på tånggödslade havsstränder men huvudsakligen är den starkt kulturgynnad. Den kväveälskande och konkurrenssvaga arten växer i enstaka exemplar eller små bestånd på gårdsplaner, ladugårdsbackar, gödselplattor, jordhögar, avfallsplatser, väg- och trottoarkanter samt i åkrar och trädgårdsland.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947). Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Ett äldre lokalnamn från Frillesås är svinagräs [gavs som mat at svinen].
Utbredning
188 rutor (84 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, ganska vanlig i skogsbygden. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.