Förekomsten i Söndrum är sannolikt spontan och i så fall den första i Sverige. Växtplatsen finns ca 1 mil VNV om Halmstad på en av de för den halländska kustslätten karakteristiska bergöarna. I en ganska brant sluttning mot nordväst, med spontant uppkommen bergekskog och ett fältskikt av naturligt förekommande lövskogsarter, växer på en yta av ca 2500 m² talrika, kraftiga och vintergröna bladrosetter med hundratals blommande skott.

Ännu ett fynd gjordes 1994 i Lindberg Tången, f d E 6, busshållplatsen vid Kråkebäcken vid 5B 8g 37 38, dikeskant, ett litet bestånd (IL herbarium). Lokalen förstörd 1996 av vägbygge.

Övriga svenska bestånd finns, eller har funnits, i parker, trädgårdar eller på järnvägsområden i Skåne, Blekinge och Västergötland. Till dessa lokaler har arten inkommit med utländskt gräsfrö av sydtyskt ursprung. Spontana förekomster av storfryle finns närmast i Danmark samt i Norge utmed syd- och västkusten upp till Lofoten (Fagri m fl 1960, Hylander 1941 b, Pedersen 1984 samt A. Bertilsson muntl).

[Den av Fries (1817) uppgivna Luzula maxima = L. sylvatica från Halland är enligt rättelse i Hartman (1832, 1838) bredbladiga former av vårfryle.]