Gul sötväppling är i likhet med övriga väpplingarter en ganska sent inkommen, kulturberoende växt. Den tvååriga arten har huvudsakligen nått landskapet med vallfrö, men också sålts i blandning med lusern- och klöverfrö för sådd i vallar (Lindquist 1925). Växten är ofta tillfällig på enskilda lokaler men kan betraktas som bofast i landskapet. Den växer på liknande ståndorter, och ofta på samma lokaler, som vit sötväppling, men är betydligt ovanligare än denna.
Gul sötväppling, som har sitt ursprungsområde i östra Europa och västra Asien, är i Sverige känd sedan 1814.
Första fynd
Först uppgiven av Theorin 1865 under namnet M. officinalis Lam. från Halmstad i mängd. Lindeberg (1878) uppger arten under namnet M. arvensis Wallr. som sällsynt i mellersta Halland.
Utbredning
28 rutor (13 %). Ganska vanlig på kustslätten i den södra hälften, sällsynt i den norra delen och i övergångsbygden. Saknas nästan helt i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
