Kaltistel är bofast inom ett begränsat område med kalkhaltiga jordar på Hallandsåsens nordsluttning och angränsande slättbygd. Här växer den, ofta rikligt, på översilad mark i ädellövgläntor, i alkärr, öppna rikkärr, högörtängar och bäckdalar samt i väg-, åker- och banvallsdiken. Dessutom har ett par tillfälliga förekomster påträffats utanför det centrala området, den nordligaste i Oskarström.
Kaltistel är en s k ohävdsart, dvs den ökar mycket kraftigt när slåtter och bete upphör. Ett utmärkt studieobjekt finns strax söder om Dömestorp vid foten av Hallandsåsen.
Första fynd
Först uppgiven av Fischerström 1761 under namnet Cnicus som varande en bland ”de raraste” växterna i södra Halland. Äldsta belägg från Eldsberga Fladje, nära vägen och från Halmstad östra hamnen 1700-talet (båda L. Montin i S).
Utbredning
8 rutor (4 %). Ganska vanlig på Hallandsåsens nordsluttning från Båstad till Vindrarp samt i den närmast angränsande slättbygden med Stensån som ungefärlig nordgräns. I övrigt sällsynt och tillfällig.
Lokaler
Aktuella utpostlokaler. Laholm Laholm Snapparp (4C 4f 22 01) Lagastranden 1980-talet (PW). Halmstad Oskarström Oskarström (5C 0f 27 07) avfallstipp 1985 (BT, KG herbarium).
Äldre utpostlokaler. Laholm Hishult mellan Bjärnared och Brännestaden i vägren, 1 ex 1938 (YJ). Halmstad Eldsberga och Halmstad se äldsta belägg; 1892 (E. Nordström i GB, LD, S och UPS); Slottsmöllan 1926 (J. Wiger i GB). Söndrum strandäng vid Långenäsviken, några ex (S. Svenson enligt Wiger 1931).