skogskovall
Melampyrum sylvaticum
Skogskovall är ursprunglig men kulturgynnad. Den ettåriga halvparasiten kräver i allmänhet något näringsrikare mark än ängskovall M. pratense och växer främst i hasseldungar och lövbryn, mera sällan i barrbryn, mot skogsvägar, dammar och vattendrag samt ibland i slåtter- och betesmarker. En björkdominerad sumpskog (Stafsinge Lis mosse) är exempel på en avvikande biotop.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Utbredning
102 rutor (46 %). Ganska vanlig i skogs- och övergångsbygden, sällsynt på kustslätten. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
