I Halland odlas bovete numera i liten skala som trädgårds- och bifoderväxt. Den ettåriga, frostkänsliga arten trivs bäst på sandiga jordar och kan tillfälligt förvildas. Fram till och med första världskriget var bovete en ganska viktig livsmedels- och grönfoderväxt på de lätta jordarna i södra och mellersta Halland. Den förekom då också som ogräs i säd och på ruderatmark (Ahlfvengren 1924, Larsson 1975 b).
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 (’Uppkommer om våren, der Bohvete-kärfvar stått’). Som odlad uppgiven av Fischerström 1761 (’Bohvete, som i Finland gifver sin brukare 30:de till 50:de kornet, utsås sällan’). Sieurin (1844) har följande att säga om bovete i Halland: ”Norr om Varberg är det nästan rart att träffa åkrar deraf, då de deremot mellan Varberg och Falkenberg förekomma temligen allmänt och det på den magraste sandjord.” Växten har odlats i landskapet sedan slutet av järnåldern (Liljegren & Lagerås 1993).
Utbredning
1 ruta (1 %). Mycket sällsynt. - Ahlfvengren (1924): på sandiga åkrar (samt odlad).
Lokaler
Falkenberg Falkenberg, vid Söderleden N om ”Lerhålan” (5B 2j 26 35) 1987 (SU).
Äldre uppgifter frän ett 10-tal socknar från Våxtorp i söder till Veddige i norr.