humle
Humulus lupulus
Mer information om arten

Vanliga växtplatser för humle är strandsnår vid havet samt klibbalkärr och klibbalridåer med frodig undervegetation längs bäckar och åar på kustslätten. Här växer både han- och honplantor, vilket utgör ett viktigt kriterium för att arten är ursprunglig i denna miljö (jfr Suominen 1990).

Förr odlades humle för användning vid öltillverkning, i vårt land sedan 1200-talet (Hylander 1966 a), och man ser den ganska ofta förvildad eller kvarstående i snår, bryn och stenrösen intill bondgårdar och torpplatser. Dessa förekomster består enbart av honplantor eftersom endast honväxten odlades. Det är ju honblomstallningar, ”kottar”, som efter blomningen användes vid ölbryggning. I Halland odlas humle fortfarande i liten skala av kulturhistoriska skäl.

Första fynd

Först uppgiven av Montin 1766 (’Vid berg och gärdesgårdar uti skogsmark tämmeligen allmän’). Richardson (1752 s 35) anger humle som odlad och Fischerström (1761 s 234) meddelar att ” Humlegårdar träffas här och där. Den bästa Humlan kommer från Breared socken”. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).

Utbredning

152 rutor (68 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, ganska vanlig i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): här och där.

karta