Backsmörblomma är en i området gammal växt, möjligen ursprunglig men i huvudsak kulturgynnad. Den ljusälskande, betes- och kalkgynnade växten har minskat under 1900-talet. Varför den gått tillbaka är svårt att få klarhet i eftersom äldre ståndortsuppgifter är mycket sparsamma. Förmodligen är backsmörblomma en av alla de arter som missgynnas av moderna jordbruksmetoder. De tidigare ogödslade naturbetesmarkerna omvandlas nu i stor utsträckning, antingen till gödslade kulturbetesmarker eller till skogsmark genom plantering/igenväxning.
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 (’På flera ställen i S. Halland’).
Utbredning
3 rutor (1 %). Mycket sällsynt. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
Lokaler
Halmstad Enslöv Grumshult (5C 0f 36 22) torr gräsmark intill åker, sparsamt 1987 (PW herbarium, bekräftad av P. Lassen). Falkenberg Vessige Sörby (5C 3b 18 46) naturbetesmark i den torrare delen av en lerig, brant bäckravin 1994 (NGN herbarium, bestämd av T. Karlsson). Varberg Värö Bua (6B 0f 21 36) frisk, betad strandäng, ganska rikligt 1991 (UU).
Äldre uppgifter. Laholm Hishult prästgården (K. Johnsson enligt Ahlfvengren 1924). Halmstad Eldsberga Fladje (Bexell 1817-19). Halmstad 1895 (A. Rålén i S); Slottsmöllan 1890 (I. Collijn i UPS); Galgberget åt Vapnö till, 1904 (Ahlfvengren i S). Söndrum Tylön 1894 (C. Tillman i S) och 1900 (E. Lyttkens i LD). Vapnö Mickedalaberget (Ahlfvengren 1924). Falkenberg Gunnarp nedom kyrkan (Ahlfvengren 1924). Varberg Varberg (Ahlfvengren 1924); Varbergs omnejd, vägkanter 1928 (T. Swanström i S). Värö präst- och klockargården (S. Johnson enligt Svenson 1928). Kungsbacka Släp 1895 (E. Belfrage i GB); Särö 1863 (L. J. Nyblom i S); Skörvalla 1894 (A. Liljedahl i GB). Vallda Ulvåsen (Ahlfvengren 1924).