blekbalsamin
Impatiens parviflora
Mer information om arten

Blekbalsamin växer på en mängd olika ståndorter. Ibland förekommer den rikligt i ganska naturlig vegetation, t ex fuktiga lövblandskogar vid vattendrag, i alkärr och även i ganska torra ekskogar. Den är dock vanligare på kulturskapade växtplatser som parker, tipp- och utkastplatser, vägkanter och järnvägsområden, gårdsplaner etc. Växten kan vara mycket stationär. Den växer t ex fortfarande på primärlokalen i Falkenberg och i Societetsparken i Varberg, där den samlades redan 1927.

Blekbalsamin härstammar från Asien och rapporterades från Sverige första gången 1870 som trädgårdsogräs i Skåne. I Halland uppmärksammades arten först på 1920-talet i Falkenberg och Varberg. Det dröjde sedan ända till 1950-talet innan växten rapporterades från nya områden. Den verkliga expansionen tycks inte ha kommit igång förrän under 1960-70-talen. Från Halmstad finns t ex inte en enda uppgift före 1970. Spridningen pågår fortfarande.

Första fynd

Först uppgiven av Ahlfvengren 1924 från Falkenberg vid södra sidan av ån baserat på uppgift av S. Svenson.

Utbredning

82 rutor (37 %). Ganska vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, sällsynt i skogsbygden.

Ringar: fynd före 1979