Blodnäva är ursprunglig. Den kalk- och kulturgynnade arten är vanligast i torrängsfragment och snår vid klippiga och steniga havsstränder. Innanför kusten växer den ganska sparsamt i torra naturbetesmarker, på slättens små bergknallar och i exponerade bergbranter med basiska bergarter. Dessutom odlas den ibland och kan tillfälligt förvildas.
Första fynd
Den första litteraturuppgiften om blodnäva i Halland kan vara från 1662 då Fuiren uppger Geranium columbinum flore majore från klippor nära Varberg. Fries (1819) uppger att arten är ”vanlig ovan Nissan”.
Utbredning
62 rutor (28 %). Ganska vanlig på kustslätten från Halmstad och norrut samt i övergångsbygden i Kungsbacka. Sällsynt eller helt utan förekomster i övriga områden. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän längs kusten, tämligen sällsynt i det inre av landskapet.
