Blodklöver har från och till uppträtt med tillfälliga förekomster i Halland. Ståndorterna framgår av lokaluppräkningen nedan.
Enligt Söderberg (1929) har arten odlats som vallväxt i Halland, men troligen är den också oavsiktligt införd med frövaror. Blodklöver salufördes i Sverige omkring sekelskiftet som vallgröda samt i blygsam omfattning för gröngödsling på omställningsarealer under senare delen av 1980-talet (Lyhagen 1991). Dessutom ingår den i fröaffärernas och varuhusens frösortiment.
Blodklöver härstammar från Medelhavsområdet och västra Europa. Som förvildad är den känd i Sverige sedan mitten av 1850-talet.
Första fynd
Först uppgiven av Ahlfvengren 1910 från Halmstad vid villorna på Väster 1908 och Ö. Karup vid Hemmeslöv bland råg 1909. Belägg från båda lokalerna i S. Äldsta belägg från Enslöv 1866 (C. G. Elmqvist i S).
Utbredning
4 rutor (2 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Laholm Ränneslöv Nybo gård (4C 2f 35 42) vid fotbollsplan 1980-talet (AL). Veinge Antorp (4C 5h 36 19) vägren 1980-talet (K/LEM). Falkenberg Falkenberg Söderleden (5B 2j 26 35) gräsmark, massförekomst 1989 (SU), kvar även 1990 (NGN). Stafsinge Skogstorp (5B 2i 49 48) jordvall vid gamla E 6 1981 (SU).
Äldre uppgifter. Laholm Hishult (K. Johnsson enligt Ahlfvengren 1924) samt 1931 (A. Sellén i YJ herbarium). Veinge (P. Söderberg enligt Ahlfvengren 1924). Våxtorp vid reningsverket 1964 (YJ). Ö. Karup se primäruppgifter. Halmstad Eldsberga 1924 (H. Svensson i LD). Enslöv se äldsta belägg; Fjällgime 1925 (I. Humble i LD). Halmstad flera insamlingar och uppgifter mellan 1891 (E. Lyttkens i LD) och 1933 (S. Hammarskjöld i LD). Söndrum 1931 (R. Santesson i LD). Falkenberg Falkenberg 1891 och 1898 (J. Larsson i GB och SBT resp S. Svenson i LD). Varberg Varberg 1892 (G. Colliander i LD), 1893 (B. Andersson i GB, LD och UPS). Kungsbacka Kungsbacka 1937 (L. Schortz enligt Blom 1940). Onsala Gottskär (B. Halle enligt Ahlfvengren 1924). Släp Särö 1891 (E. Belfrage i GB). Ölmevalla 1889 (O. E. Winberg i LD).