granbräken
Dryopteris cristata
Mer information om arten

Granbräken är ursprunglig men kulturgynnad. I någorlunda naturlig vegetation finner man den i barr- och alsumpskogar, i näringsrika till näringsfattiga kärr, som gärna får vara översilade, samt på fukthedar. De vanligaste växtplatserna är emellertid dikade, igenväxande fuktängar och kärr, som har hävdats eller fortfarande hävdas genom bete och/eller slåtter. I igenväxande fuktängar kan arten uppträda rikligt, men på andra ståndorter finns vanligen endast några få exemplar. Mindre vanliga kulturstandorter är igenväxande inägor och övergivna mossodlingar.

Arten hotas på sikt genom att många lokaler får växa igen eller dikas och planteras med gran.

Första fynd

Först uppgiven av Rutström 1794 under namnet Polypodium Callipteris från skogsbetesmarker baserat på uppgift av O. Linden. Äldsta belägg från Hasslöv 1700-talet (P. Osbeck i S).

Utbredning

94 rutor (42 %). Ganska vanlig i övergångsbygden, på kustslätten i Halmstad och i skogsbygden i Laholm. Sällsynt eller utan förekomster i övriga områden. – Ahlfvengren (1924): flerstädes, åtminstone i södra och mellersta Halland.

karta