Gulkämpar är en ursprunglig men kulturgynnad art. I naturlig miljö växer den på havsstränder av växlande beskaffenhet - mer eller mindre blottade 1er-, sand-, grus- och klippstränder samt obetade strandängar. Arten är mycket betestålig och förekommer även på betade strandängar. Den är ofta ganska dominerande på fuktiga och tidvis översvämmade stränder men växer ibland också ganska torrt. I inlandet är den i stort sett bunden till vägkanter. Utmed vissa större, kustnära vägar, t ex E 6 och dess äldre sträckningar i mellersta och norra Halland, bildar den här och var i vägkanternas grussträngar långa, sammanhängande bestånd. Vägsalt anses ha gjort vägkanterna ännu lämpligare som livsmiljö för denna havsstrandsart, som redan Fries (1817) beskrev som ”växande vid vägar i norra Halland”.
Första fynd
Först uppgiven av Fuiren 1662 under namnet Serpentina major et minor från Halmstad (’Vid Nissans stränder’). Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgifter (L. Montin i S och P. Osbeck i S).
Utbredning
97 rutor (43 %). Mycket vanlig längs kusten, vanlig i kustnära områden och med ökande frekvens mot norr. Sällsynt längre in i landet. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän efter stranden, i landskapets inre sällsyntare efter landsvägar.
