Dvärghäxört är ursprunglig. Den bildar mindre bestånd på mer eller mindre skuggig, fuktig till blöt och helst översilad mark vid bäckar, i källdrag och små skogskärr, vanligen i löv- men ibland också i barrskog. Underlaget kan vara mineraljord, dy eller vitmossmattor och i och vid skogsbäckar även mossklädda stenar, stubbar och lågor. Ibland räcker det med en ormbunksdominerad fuktsvacka i bokskog för att arten skall trivas. Ett vägdike i lövskog utgör en udda växtplats.
Dvärghäxört är i stort sett bunden till kuperad terräng med rörligt markvatten.
Lokaler med dvärghäxört är värdefulla biotoper för skugg- och fuktighetsälskande växter i det ofta mycket ensartade kulturskogslandskapet. De bör skyddas mot alla ingrepp som kan ändra vattentillgång och luftfuktighet.
Första fynd
Sannolikt först uppgiven av Fuiren 1662 under namnet C. Lutetiana men utan lokaluppgift. Enligt Montin 1766 (’Uti kärraktiga skogsparker på några ställen i Söder-Halland’). Äldsta belägg från Hasslöv 1700-talet (P. Osbeck i S).
Utbredning
64 rutor (29 %). Ganska vanlig i Halmstad, ganska sällsynt i övriga distrikt utom Varberg, där arten är mycket sällsynt. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
Lokaler
Ganska lättillgängliga besökslokaler: Halmstad Breared N om Örnäs, bäckravin vid 4C 9i 11 04. Snöstorp Skedala skog, litet biflöde till Ulvsnäsabäcken vid 4C 8g 16 10. Falkenberg Köinge landsvägsdike i bokskog nära Björka sjö vid 5C 6b 41 01. Svartrå Sumpafallens naturreservat, översilad sluttning vid 5C 6b 4- 4-. Kungsbacka Fjärås Gäddeviks naturreservat vid 6B 4h 41 08, småkärr i bokskog; Borgudden vid 6B 4g 46 36, bäckravin mot Lygnern. Förlanda Öxared intill landskapsgränsen vid 6B 5i 11 10, kärrmark i bäckravin.
