Rödvide har odlats länge. Det kan kvarstå under lång tid och ibland förvildas. De vanligaste växtplatserna för den bofasta arten finns i anslutning till småvatten, vattendrag, diken och vägar.
Arten härstammar från Central- och Sydeuropa.
Första fynd
Först publicerad av Ahlfvengren 1924 från Veinge Vessinge vid ån, Ö. Karup Finsbo och Gropemöllan, Söndrum Heagård samt Vapnö mellan Tiarp och Ågarp. Uppgavs av Osbeck (1788) från Hasslöv planterad i trädgården. Äldsta belägg från Halmstad Slottsmöllan under namnet S. phylicifolia 1892 (C. Tillman och H. Lenander, ombestämt av S. Grapengiesser 1947).
Utbredning
26 rutor (12 %). Ganska sällsynt. Rapporterad från 4C 0i, 1e, 1f, 2e, 2f, 3e, 3g, 4f, 6e, 7b, 7c, 7d, 7e, 8b, 8d, 9d, 5B 2j, 7g, 7h, 5C 0d, 0f, 1b, 1g, 3a, 6B 0g och 5h. – Ahlfvengren (1924): flerstädes i södra delen.