Bärmålla är idag känd från två trädgårdar, där den från början blivit insådd. Den självsprider sig och har lyckats hålla sig kvar på olika platser inom trädgårdarna under många år.
Bärmålla, som härstammar från bergstrakter vid Medelhavet, i västra och centrala Asien samt i nordvästra Afrika (Engstrand & Gustafsson 1972), har i Sverige odlats som prydnadsväxt under lång tid, förmodligen sedan 1600-talet.
Publicerad som Chenopodium foliosum - bärmålla
Första fynd
Först uppgiven av Ahlfvengren 1924 under namnet Blitum virgatum från Falkenberg valskvarnen enligt belägg från 1912 (S. Svenson i LD).
Utbredning
2 rutor (1 %). Mycket sällsynt.
Äldre uppgifter utöver primäruppgiften saknas.
Lokaler
Laholm Våxtorp (4C lg 26 41) odlad i trädgård men självsprider sig inom området sedan ett 20-tal år (YJ). Falkenberg Vinberg Tröingeberg (5B 2j 46 47) sådd omkring 1980, sedan återkommande varje år här och var i trädgården (NGN).