Skogsbräsma är ursprunglig. Den är karaktärsart för översilade fuktstråk i näringsrika bokskogssluttningar men den kan också förekomma i andra skogstyper under liknande betingelser. Växten är konkurrenssvag och gynnas av måttlig markstörning, vilket gör att den inte sällan ”blossar upp” i t ex fuktiga hjulspår eller andra markblottor. I skogstrakter ser man den ibland även på mer eller mindre tillfälliga sand- och dybankar vid bäck- och åstränder samt i nästan torrlagda forssträckor.
Första fynd
Först uppgiven av Neuman 1884 under namnet C. silvatica från Ö. Karup Petersberg och Våxtorp Vindrarp. Äldsta belägg från Hasslöv Hallandsås 1868 (P. Hallberg i LD).
Utbredning
32 rutor (14 %). Ganska sällsynt på Hallandsåsen och i skogs- och övergångsbygdens kuperade terräng i den södra och mellersta delen. Mycket sällsynt i norra Halland. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Lokaler
Lokaler i norra Halland. Fjärås V om Dagsnäs (6B 5i 35 14) litet alkärr i lövskogsområde 1986 (JK). Släp Särö, idegrankärret (6B 6d 20 24) 1987-89 (UU).
