Råttsvans är en mycket kulturgynnad art som kanske är ursprunglig på hällmarker och markblottor vid kusten. Den konkurrenssvaga och ljuskrävande arten växer dock främst på naken jord i betesmarker, fållor och på vallar, särskilt vid vattenkar, in- och utsläppsställen och på de upptrampade djurstigarna. Ganska ofta ser man den också på ljusexponerade hällar i åkrar och betesmarker, i trädgårdsjord och på trädor. Särskilt på lätta, vårfuktiga jordar kan den ibland uppträda mycket rikligt. Råttsvansen blommar i april/maj och vissnar sedan bort under försommaren.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Utbredning
87 rutor (39 %). Vanlig på kustslätten och i angränsande delar av övergångsbygden. Saknas i skogsbygden och större delen av övergångsbygden. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
