Korallrot är ursprunglig. Den skuggälskande orkidén växer främst och ofta ganska rikligt i blöta, vitmossdominerade sumpskogar, som gärna får ligga i anslutning till sjöar och vattendrag. Man finner den också i mer eller mindre bindvideskuggade och ofta svagt översilade vitmosskärr i skogsterräng. Antalet exemplar på enskilda växtplatser kan variera kraftigt mellan olika år. Den vissna stjälken med de ganska stora frökapslarna står ofta kvar under hela hösten, ibland även under vintern.
Korallroten tycks ha ökat i den södra hälften av landskapet under 1900-talet. En orsak kan vara att skogsarealen i denna del av landskapet ökat kraftigt och därmed även tillgången på skuggiga skogskärr och sumpskogsmiljöer (jämför spindelblomster Listera cordata).
Växten kräver ordentlig markblöta och försvinner i regel om växtplatsen dikas.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 under namnet Ophrys corallorhiza (’Funnen en gång i Hasslöfs Bokskog’). I handskrift av Afzelius (1780[?]-talet) från Eldsberga Stjärnarp, nära stora vägen.
Utbredning
104 rutor (47 %). I södra och mellersta Halland upp till Ätran är korallroten vanlig i skogsbygden och ganska vanlig i övergångsbygden. I övriga områden är arten ganska sällsynt, utom i Varberg, där den verkar vara sällsynt. – Ahlfvengren (1924): flerstädes i södra Halland.
