Den slåtter- och betesgynnade hartmansstarren har sannolikt hållit sig kvar inom ett ganska begränsat område V om Halmstad sedan slutet av 1800-talet. Området med den aktuella lokalen fungerade troligen som slåtteräng i seklets början för att därefter övergå i betesmark och sedan lämnas till igenväxning på 1970-talet.
Första fynd
Först uppgiven av Ahlfvengren 1924 under namnet C. Buxbaumii var. macrostachya Hn. från Vapnö i en märgelgrav V om Mickedala. Belägg i GB från 1910, bekräftad av C. Blom. Äldsta belägg från Snöstorp Skedala 1864 (E. Lyttkens i LD).
Utbredning
1 ruta (1 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Halmstad Söndrum Heagård (4C 7c 32 41) fuktig högörtäng i igenväxande f d naturbetesmark 1988 (PW i LD, bekräftad av KG). Sedan 1989 hävd med lieslåtter.
Äldre uppgifter. Halmstad Snöstorp se äldsta belägg. Söndrum 1883 (Neuman i LD). Vapnö se primäruppgift; 1942 (C. Blom i GB med kommentaren ”troligen samma fyndplats som Fr. Ahlfvengrens”).