Åkerkulla är en gammal, kulturberoende växt. Den ettåriga arten växer främst på torr, ljusöppen, sandig/grusig mark eller lätt odlingsjord. De vanligaste ståndorterna är åker- och vallkanter, trädesåkrar, trädgårdsland, fyllnadsjord, gårdsplaner, vägkanter, grustag och liknande ruderatmarker. På sandiga trädesåkrar kan den ibland uppträda ymnigt.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. Vid arkeologiska undersökningar 1965-1978 i Halmstads innerstad påträffades frön av åkerkulla i lager som daterats till 1400/1500-talet (A. Andersson i manuskript 1995).
Bygdenamn och bruk
I södra Halland kallas åkerkulla [samt prästkrage Leucanthemum vulgare och baldersbrå Tripleurospermum perforatum] för vida [= vita] Bengtor [= kvinnonamnet Bengta].
Utbredning
157 rutor (70 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, ganska vanlig i skogsbygden. - Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.