Kransrams är ursprunglig och växer beståndsbildande i ädellövskogar och lundar. Marken är vanligen näringsrik och måttligt fuktig till fuktig, ibland t o m översilad. I södra Halland finner man åtskilliga växtplatser i bäckdalar och sluttningar med hassel Corylus avellana och ett ganska glest fältskikt. I landskapets norra hälft växer den främst i stenig ekskog, gärna vid bergrötter, samt någon gång på igenväxande ”fagningsmark” och brandfläckar (jfr Carlsson 1991). Arten är känslig för uttorkning samt slåtter och bete.
Om skogsbruksåtgärder i områden med kransramslokaler blir aktuella, bör man se till att fuktighets- och ljusförhållandena inte förändras. Ett område med skyddande träd och buskar måste sparas och dikning bör inte förekomma. Fridlyst.
Utbredningen i Norden är markerat västlig.
Första fynd
Först publicerad av Fuiren 1662 under namnet P. alterum (’vid Marö [ev Varo i Träslöv] intill en gärdesgård’). Under namnet Convallaria verticillata uppgiven av Montin 1766 (’Ej sällsynt i buskemark’). Äldsta kända belägg är från Enslöv Ettarp 1827 (C. P. Hallström i S), där den fortfarande växer.
Utbredning
43 rutor (19 %). Ganska vanlig mellan Fylleån och Ätran, i övriga områden sällsynt eller utan förekomster. – Ahlfvengren (1924): flerstädes i södra och mellersta Halland.
