Skogsbingel är ursprunglig på frisk till svagt fuktig, mullrik jord i ädellövskogar, backdalar, lövlundar och vid bergrötter. Ibland växer den också i buskrika betesmarker med lågt betestryck.
Skogsbingel indikerar alltid goda markförhållanden och ganska ofta finns andra krävande arter i dess närhet, t ex blåsippa Anemone hepatica, desmeknopp Adoxa moschatellina, hässlebrodd Milium effusum, hässleklocka Campanula latifolia, smånunneört Corydalis intermedia, stinksyska Stachys sylvatica, vårlök Gagea lutea och vätteros Lathraea squamaria. Arten är kvävegynnad och har ökat i frekvens under senare år.
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 (’Uti Fröllinge-hagar, vid Stjernarp, Sperlingsholm och Hallandsås’).
Utbredning
92 rutor (41 %). Ganska vanlig på kustslätten och i övergångsbygden från Nissan och norrut samt i den nordligaste skogsbygden. Samma frekvens gäller för Hallandsåsens nordsluttning men i övrigt är arten sällsynt. – Ahlfvengren (1924): här och där.
