Vårvicker är ursprunglig i lågvuxen gräs- och örtvegetation på torr mark. Den växer främst på strandhedar vid havet, gärna i ”sandblottor”, men även i naturbetesmarkernas torrbackar och slänter. Den ettåriga arten är kulturgynnad och dyker ibland högst tillfälligt upp i nyanlagda gräsmattor och på torr ruderatmark. Numera är den mycket sällsynt i åkrar [jämför Osbecks uppgift ovan].

Vårvicker vissnar vanligen ner efter blomningen, som äger rum från senare delen av april till början av juni.