Snöklocka är en ovanlig prydnadsväxt som kan finnas kvar mycket länge i anslutning till gamla odlingsplatser. På några av de aktuella, halländska lokalerna har arten spritt sig och bildat rika bestånd, som verkar vara fullt naturaliserade.
Arten är inhemsk i mellersta Europa och har förmodligen odlats i Sverige sedan medeltiden (Hylander 1971).
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 (’Äfven i Hasslöfs Trägård, men förökar sig mindre än den föregående [= snödroppe]. Har i mannaminne vuxit och förökat sig sjelf, utan all cultur i Trägården vid Fjärås Prästegård; som Rectorn i Götheb. Herr Mag. Jörlin skrifver’).
Utbredning
9 rutor (4 %). Sällsynt. – Ahlfvengren (1924): odlad och förvildad i trädgårdar.
Lokaler
Halmstad Slättåkra Klevaberg (4C 0e 11 05) rikligt vid gammal torpplats och i omgivande gräsmark 1980-talet (G. Malmström, bekräftad av KG). Känd sedan 1960-talet (se nedan). Falkenberg Eftra 100 m O om kyrkan (5C 1b 27 28) hagmark, rikligt 1980-talet (KG). Falkenberg Östra gärdet (5B 2j 40 39) bäckdal 1992 (PW); Rönnhagen (5C 2a 29 07) aldunge 1981 (SU, bekräftad av NGN). Ljungby Kärret (5B 4j 41 41) lövskog vid vägen 1982 (SU). Morup O om kyrkan (5B 4i 24 28) dunge 1992 (NGN). Stafsinge Torebo (5B 3j 33 14) skogsbryn mot gräsplan 1993 (NGN). Varberg Hunne stad utanför kyrkogården (5B 7i 06 13) vägkant 1992 (IL). Kungsbacka Fjärås Tjolöholm, S om slottet (6B 3f 46 25) 1990 (JK m fl). Känd sedan 1966 (se nedan).
Äldre uppgifter. Laholm Hasslöv se primäruppgifter. Halmstad Getinge 1892 (G. Tillman i S). Slättåkra Klevaberg, torpplats 1960-talet (P.-A. Svensson). Ännu på 1980-talet (se ovan). Snöstorp Skedala 1892 (E. Lyttkens i LD). Söndrum Heagård 1920 (R. Nilsson i LD). Kungsbacka Fjärås se primäruppgifter; Tjolöholm, 80 m S om slottet, rikligt, en form med en gul fläck på kalkbladstopparna (Nilsson 1966 a). Ännu 1990 (se ovan).