Klockpyrola är en kulturgynnad men sannolikt ursprunglig art. Den växer på torr till frisk mark i många olika skogstyper, gärna i bryn och gläntor. I bokskog är den dock sällsynt och i granskog saknas den. En del av skogsbiotoperna har uppkommit på gammal inägomark och klockpyrola är heller inte ovanlig i mer eller mindre igenvuxna ängar, hagmarker och andra naturbetesmarker inklusive vissa kusthedar. Då och då ser man den i vägkanter och på skogsvägar. Arten är ljuskrävande och på många igenväxningslokaler finner man endast mindre grupper med ett fåtal blommande individ.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1818 (’Här och där på hyggen’).
Utbredning
88 rutor (39 %). Ganska vanlig i den södra hälften upp till Ätran samt i Kungsbacka. Ganska sällsynt i området däremellan och med en stor lucka i Varberg. – Ahlfvengren (1924): här och där.
