Kattmynta är en sedan medeltiden odlad medicinalväxt som förvildades på kulturmark intill bebyggelse. Den tycks ha hållit sig kvar i landskapet åtminstone till 1940-talet, då den senast kända insamlingen gjordes av E. Lindh på en tomt i Falkenberg. Belägg från 1941 i SBT.
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 från Årstad och Eldsberga (’På Sannarps och Stjernarps Sätesgårdar in vid manhusen’). Belägg från båda lokalerna i S.
Lokaler
Äldre uppgifter. Laholm Hasslöv 1860 (H. Thedenius i SBT); prästgården (Osbeck 1788); kyrkan 1909 (Ahlfvengren i S). Skummeslöv kyrkan (Ahlfvengren 1924). Veinge 1906 (J. Persson enligt Ahlfvengren 1924). Ö. Karup Skånevägen 1910 (H. Nordenström i S); Eskilstorp 1929 (C. Blom i GB och S). Halmstad Eldsberga se äldsta belägg. Getinge Mostorp vid bron över Suseån (Ahlfvengren 1924). Halmstad Karlsberg 1910 (Ahlfvengren i GB och S). Holm 1892 (G. Rönnblad i S). Snöstorp kyrkan (Ahlfvengren 1924); Skedala 1863 (A. Lyttkens i GB, LD och S). Falkenberg Falkenberg (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924); nära ån (Fries 1819); 1941 (se ovan). Köinge byn (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Morup Rosendal (Ahlfvengren 1924). Stafsinge Eneskogstorp. Vessige Vessige by (båda S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Årstad se äldsta belägg. Varberg Tvååker Fastarp. Varberg (båda S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Kungsbacka Onsala Gottskär (Ahlfvengren 1924); gård nära Fjärehals 1908 (A. H. Magnusson i GB, Ahlfvengren 1924); Stejla, Draget 1930 (W. Palmaer i S). Vallda vid torpet Hultaberg, strax S om trafikfyren på Hulteråsar 1935 (F. Lundberg i GB); Södergården 1941 (H. Knutsson herbarium, bekräftad av E. Ljungstrand). Ölmevalla Berg 1918 (F. Lundberg i handskrift 1949).