Sötbjörnbär är en ursprunglig men starkt kulturgynnad art. Den bildar täta och ganska låga snår vid steniga och klippiga havsstränder, i glesa lövblandskogar och naturbetesmarker, utmed gärdesgårdar samt längs vägar och järnvägar. Genom rotskottsbildning ökar den kraftigt under betesmarkernas igenväxningsstadium och invaderar ibland också övergiven åkermark.
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 under namnet R. fruticosus (’Till mängd så väl in i landet, som vid sjökanten. Syrup häraf torde göra samma nytta, som syrup af Mullbär’).
Bygdenamn och bruk
Från Knäred är namnet bråmbäraböske känt. Från tyskans Brombeere.
Utbredning
195 rutor (87 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden samt i de södra och norra delarna av skogsbygden, ganska sällsynt i skogsbygden i mellersta Halland. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
