Sköldmöja är ursprunglig men kulturgynnad. Den förekommer i både näringsrika och ganska näringsfattiga vatten. Vanligen bildar den täta, på botten förankrade ruggar i bäckar, åar och dammar i jordbruksområden. Då och då finner man den även i sjöar och märgelhålor samt i strandgölar vid havet.
Första fynd
Först uppgiven av Lindeberg 1850 från Släp. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Utbredning
95 rutor (43 %). Vanlig på kustslätten, ganska vanlig i övergångsbygden, saknas nästan helt i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): här och där.
Rättelser efter publicering
Sköldmöja Ranunculus peltatus har efter publiceringen delats upp i två arter R. peltatus s.str. (sköldmöja) som är sydlig i Sverige och R. schmaulhausenii (sjömöja) som har mer nordlig tyngdpubkt i utbredningen, men finns i i hela Sverige. Båda arterna är noterade från Halland.
