Armeniskt björnbär, som är ursprungligt i ett område runt Kaukasus (Pedersen & Schou 1989), är ganska vanligt i odling. Arten har förvildats och är bofast i landskapet. Ståndorterna framgår av lokalförteckningen nedan.
Första fynd
Tidigare ej publicerad som vildväxande. Uppgiven av Svenson 1928 under namnet R. hedycarpus ssp. macrostemon från Årstad Sannarp, odlad. Detta fynd publicerades hos Ahlfvengren (1924) under namnet R. thyrsanthus. Äldsta belägg från Lindberg vid Göingegården 1910 (Ahlfvengren i S) samt från Fjärås Tjolöholm 1910 (S. Svenson i LD, av insamlaren kallad R. thyrsanthus, ombestämd av A. Oredsson 1969).
Utbredning
8 rutor (4 %). Sällsynt.
Lokaler
Laholm Laholm S. Mellby (4C 3e 08 32) vägkant nära trädgård 1990 (PW). Halmstad Söndrum Eketånga (4C 7d 08 16) vägren utanför tomtgräns 1988 (KG); 300 m SSV om kyrkan (4C 7d 09 02) tomtgräns mot naturbetesmark 1988 (PW herbarium, bestämd av A. Oredsson); Gullbrandstorp (4C 8c 00 31) f d banvall 1988 (PW herbarium, bekräftad av A. Oredsson). Falkenberg Ljungby Lastad (5C 4a 24 13) jordhög 1980-talet (SU, NGN herbarium, bestämd av A. Oredsson). Varberg Träslöv Matsagården (5B 7i 48 04) vid och på stengärdesgård, förvildad 1992 (IL). Varberg Getterön (5B 7g 39 37) vid ringmärkningsboden 1991 (UU); ca 200 m O om Naturcentrum (5B 7h 40 01) grustäckt avfallstipp 1980-talet (IL); Påskbergsskogen, södra delen (5B 7h 01 09) fuktig lövskog 1991 (IL herbarium, bestämd av A. Oredsson). Kungsbacka Onsala Nidingen, S om stenmuren närmast västra gamla fyren, 1 ex, kvarstående (Unger 1992).
Äldre uppgifter utöver primäruppgifterna saknas.