mörk dunört
Epilobium obscurum
Mer information om arten

Mörk dunört är ursprunglig men kulturgynnad. De vanligaste växtplatserna är källor och källfloden, främst i naturbetesmarker men även i lövskogar och lövdungar. Även diken, kärrpölar och mycket små fuktstråk i natur- och kulturbetesmarker är karakteristiska ståndorter. Då och då kan man också finna arten på torr mark, t ex i grönsaksland och åkerkanter. På de flesta lokaler växer i regel endast några få individ, men enstaka gånger uppträder den beståndsbildande, t ex i vattenrika diken eller på torr, störd mark som nedlagda åkrar och träd/buskröjda områden.

Första fynd

Först uppgiven av Fries 1817 under namnet E. virgatum från Breared Harestugan nära Fröböke. Då ny för Sverige. Belägg i UPS utan årtal. Äldsta belägg från Hasslöv i Bondåkra gravar utan årtal (P. Osbeck i S).

Utbredning

119 rutor (53 %). Vanlig i den södra hälften, ganska sällsynt i den norra. – Ahlfvengren (1924): här och där.

karta