Tätört är ursprunglig men något kulturgynnad. Den konkurrenssvaga arten växer i små kolonier på fuktig och mer eller mindre blottad mark av olika beskaffenhet - källflöden, kärr och fuktängar, som gärna får vara översilade och ingå i naturbetesmarker och slåtterängar, strandbrinkar och mineraljordsstränder med utflöde av grundvatten vid sjöar och vattendrag samt av sippervatten fuktade berghällar och klipphyllor. Då och då finner man den också på fuktiga stigar samt på skogs- och åkervägar.

Tätörten har gått tillbaka under senare delen av 1900-talet. Minskningen beror på att antalet lämpliga kulturbiotoper, främst extensivt betade kärr- och fuktängar i skogs- och övergångsbygden, i allt mindre utsträckning hävdas. Denna utveckling ser ut att fortsatta och därmed artens tillbakagång.