Taklök odlas numera enbart som prydnadsväxt. Då och då ser man den utplanterad och kvarstående på stenmurar, större block, klipphällar och torra vägslänter i anslutning till bebyggelse.
Taklök har i Sverige odlats sedan medeltiden (Mossberg m fl 1992). Namnet kommer av att den planterades på torv- och halmtak som brandskydd. Den användes också som medicinalväxt. Enligt Neuman (1884) är den ”en af de för gränsbygden mellan södra Halland och Småland mest karakteristiska växterna”. I kusttrakterna i norra Halland, där man täckte taken med tång, fick taklöken ersättare i bl a strandråg Leymus arenarius, strandmålla Atriplex littoralis och kustbaldersbrå Tripleurospermum maritimum ssp. maritimum (Sieurin 1844).
Taklök är ursprunglig i Sydeuropas bergstrakter.
Första fynd
Först uppgiven av Fuiren 1662 under namnet Sempervivum majus från Varberg. Detta är, tillsammans med en uppgift från Gotland i samma källa, den äldsta litteraturuppgiften från Sverige. Ingenting sägs emellertid om förekomstsättet.
Utbredning
25 rutor (11 %). Sällsynt i hela landskapet. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt. Numera sällsyntare än förr, vilket anmärkts redan av Theorin (1865).