Styv glasört är ursprunglig. Den är saltberoende och växer beståndsbildande vid havsstränder på långgrunda, sandiga/leriga bottnar som tidvis torrlägges.
Publicerad som Salicornia dolichostachya ssp. strictissima - styv glasört
Första fynd
Först uppgiven av Blom 1936 under namnet S. strictissima från Falkenberg baserat på belägg i LD från 1901 av S. Svenson. Äldsta belägg är troligen från Varberg Getterön 1842 (herbarium E. Fries i UPS).
Variation
Styv glasört beskrevs som egen art i början av 1930-talet (Raunkiaer 1934) men betraktas nu som en underart till S. dolichostachya.
Utbredning
12 rutor (5 %). Vanlig i Kungsbacka, sällsynt i Varberg och Falkenberg.
Lokaler
Lokaler söder om Kungsbacka. Falkenberg Morup Lisered (5B 4i 23 03) långgrund strand 1980-talet (NGN). Varberg Stråvalla stranden V om Åskärr 1989 (UU). Tvååker Galtabäck (5B 5h 29 27) på grunt vatten innanför Galtabäcksskär 1993 (IL). Känd sedan 1960 (se nedan).
Äldre uppgifter fran kusten S om Kungsbacka. Falkenberg Falkenberg se primäruppgift. Morup Lyngaskär 1949 (Gillner 1960) och 1977 (C. I. Sahlin i GB). Varberg Lindberg mellan Trönningenäs och Getterön (Gillner 1960). Tvååker innanför Galtabäcksskär (Gillner 1960). Ännu 1993 (se ovan). Varberg se äldsta belägg. Värö inre delen av Båtafjorden 1947 (Gillner 1960).