Knölklocka växer på torr till frisk, kulturpåverkad mark. Den är ett vanligt trädgårdsogräs som dessutom växer på väg- och åkerkanter, kyrkogårdar, stationsområden och andra ruderatmarker. Ibland kan den också förekomma ganska rikligt i betesmarker och då och då även i vallkanter samt på kulturpåverkade stränder och strandhedar.
Knölklocka började odlas som rotgrönsak på 1700-talet och senare även som prydnadsväxt. Den har förvildats och ökar fortfarande i frekvens i hela landskapet. Spridningen sker ofta genom att bitar av jordstammar följer med jord- och växttransporter. Sannolikt frösprids den också med gräs- och vallutsäde.
Första fynd
Först uppgiven av Linne 1761 från Halland baserat på uppgift av P. Osbeck. Detta är den första litteraturuppgiften för Sverige (Hylander 1971). Montin (1766) redovisar Osbecks lokaler: ” Uti trägårdar vid Haslöf, Vindrarp och Vallen.” Dessutom anger M. arten från ”en kryddegård vid Getinge Prastegård”. Belägg från Hasslöv och Getinge utan årtal (L. Montin i S).
Utbredning
196 rutor (88 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, ganska vanlig i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): här och där.
