Sötkörsbär är kanske ursprungligt, men framför allt är arten förvildad från odling. Trädet växer enstaka eller i mindre grupper i löv- och blandskogar, gärna i anslutning till berg- och rasbranter. Även i hagmarker och bydungar samt vid gärdesgårdar och bryn mot odlingsmark och vägar är den huvudsakligen fågelspridda arten vanlig. Betecknande nog kallas den ofta fågelbär.

Sötkörsbär verkar ha ökat under 1900-talet. Den främsta orsaken är förmodligen att skogsdungar och skogsbryn blivit allt fler efter hand som ängar och betesmarker vuxit igen.