Kirskål är kanske ursprunglig på näringsrik mark i lövskogar, lundar och lövdominerade bäck- och ådalar på kustslätten. Den mycket kultur- och kvävegynnade arten växer emellertid främst på näringsrik ruderatmark, i parker, trädgårdar, tomtgränser, snår och under häckar samt på renar, jordhögar och jordslänter. Växten bildar ofta täta, marktäckande bestånd och betraktas som ett näst intill outrotligt ogräs.
Kirskålen har ökat i frekvens under 1900-talet, särskilt i övergångs- och skogsbygden.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 (’Brukas här til grönkål men är et ledsamt ogräs i trägårdar’). Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Äldre lokalnamn är käringkål, skvallerkål, skvallergräs och fattigmans kål. Vide (1966) anger Tjolöholmsklöver från Värö, syftande på att växten förekom rikligt i parken vid slottet Tjolöholm i Fjärås. I den senare socknen användes istället namnet gåsevakål [kål från slottet Gåsevadholm].
Utbredning
218 rutor (98 %). Mycket vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, vanlig i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): allmän på slättbygden, särskilt i kusttrakten, men sällsynt i skogsbygden.