Stor sötväppling är en ganska sent inkommen, kulturberoende art. Den är tvåårig, konkurrenssvag och beroende av störd mark för sitt fortbestånd. Växten är oftast ganska obeständig på enskilda lokaler men kan fortfarande karakteriseras som bofast i nordligaste Halland. På 1950-talet fanns arten i massförekomst på jordhögar och i vägkanter runt Fajans tegelbruk i Falkenberg. Bruket lades ner 1969 och området är nu bebyggt med villor. Växten fanns kvar i cykelvägkanter och på liknande ståndorter ännu i mitten av 1930-talet men tycks nu vara utgången.
Arten betraktas som ursprunglig i vissa delar av Norden, bl a på kustlokaler i Bohuslän och Norge.
Första fynd
Först uppgiven av Lindeberg 1878 under namnet M. officinalis (L.) men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från Halmstad 1866 (A. Lyttkens i LD och S).
Utbredning
3 rutor (1 %). Mycket sällsynt. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Lokaler
Falkenberg Falkenberg Yttre hamnen (5B 2j 21 20) jordhög 1992 (NGN herbarium, bekräftad av T. Karlsson); Fajansområdet (5B 2j 36 42) cykelvägkanter i mitten av 1980-talet (NGN). Känd sedan 1956 (se nedan). Kungsbacka Lindome Gastorp (6B 7f 43 18) på jordhög vid väg 1990 (JK). Släp Särö (6B 6d 25 38) på utfyllnadsmark 1987 (UU). Känd från området sedan 1913 (se nedan).
Äldre uppgifter. Halmstad Halmstad flera insamlingar mellan 1866 (A. Lyttkens i LD och S) och 1900 (G. Tillman i S). Falkenberg Falkenberg hamnen, sparsamt (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924); Fajansområdet, mycket rikligt från 1956 till början av 1970-talet, därefter sparsamt (NGN). Ännu i mitten av 1980-talet (se ovan). Slöinge Berte kvarn (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Varberg Varberg flera uppgifter och insamlingar, t ex från hamnen och järnvägsstationen, mellan 1877 (J. A. Gabrielsson i LD) och 1921 (G. A. Westfeldt i UPS). Kungsbacka Lindome nedanför kyrkan, ruderat 1976 (M. Ohlander i GB). Släp ”i backarne midtför Särö stallbyggnader” (Persson 1913). I området ännu 1987 (se ovan).