vintergröna
Vinca minor
Mer information om arten

Vintergröna växer förvildad och naturaliserad i utbredda, marktäckande mattor i löv- och blandskogsbryn, i vägdiken, på vägslänter, vid skogsvägar och ibland i skuggiga lagen i betesmarker. Växtplatserna finns oftast i anslutning till trädgårdar men genom utkast även långt från bebyggelse. På kyrkogårdar, ödetomter och torpplatser kan den kvarstå mycket länge.

Vintergröna är en vanlig prydnadsväxt som härstammar från Europa och västra Asien. I Sverige är den känd som förvildad sedan 1870.

Arten har blivit vanligare i odling under 1900-talet och därmed också vanligare som förvildad. Den tycks fortfarande vara under spridning.

Första fynd

Först uppgiven av Ahlfvengren 1924 som förvildad från Dagsås Ottersjö samt på och vid kyrkogårdar. Dessutom från Breared Åbacken baserat på uppgift av T. Josefson. Äldsta belägg från Halmstad 1896 (A. Rålén i S).

Utbredning

138 rutor (62 %). Vanlig på kustslätten och ganska vanlig i övergångs- och skogsbygden. – Hos Ahlfvengren (1924) ingen frekvensuppgift.

karta