Stormåra växer på torr till frisk, gräsdominerad kulturmark - betesmarker, igenväxande åkrar, renar, slänter, stationsområden och diverse andra ruderatmarker.

Stormåra fanns i Halland på 1700-talet och Neuman (1884) ansåg att arten var inhemsk i vissa delar av landskapet. Hybriden med gulmåra Galium verum uppgavs t ex redan 1816 (se nedan). I huvudsak är stormåra emellertid en ganska sen invandrare, som främst inkommit med utländskt klöver- och gräsfrö. Artens expansion började under 1900-talet och idag är den Hallands vanligaste måra. Den är en verklig ohävdsart som i vårt igenväxande landskap har obegränsad tillgång till lämpliga biotoper. Ännu i början av 1900-talet ansågs den så sällsynt att Ahlfvengren (1924) använde frekvensbeteckningen ” här och där” samt angav enskilda lokaler från 25 socknar, vilka dock var fördelade över hela landskapet. Av uppgifterna framgår att växten på den tiden i stor utsträckning spreds längs järnvägarna.