Vårspärgel är ursprunglig. Den ljusälskande och konkurrenssvaga arten förekommer både i skogstrakter och jordbruksbygder. Den växer främst på exponerade, lavklädda klipphällar, dels direkt på berget och dels i små fördjupningar med tunt jordlager. Vid kusten finns den även på sandig hedmark.
Åven om vi tar hänsyn till olikheter i inventeringsintensitet mellan förr och nu verkar vårspärgeln ha ökat i norra Halland under senare delen av 1900-talet. Ahlfvengren (1924) uppger den från 4 lokaler och Lundberg (i handskrift 1949) från 1, medan Ohlander under 1960-talet kunde rapportera den från 11 platser.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1818 under namnet Spergula pentandra (’Tämligen sällsynt i sandiga och bergiga områden’). Äldsta belägg från 1804 utan lokaluppgift (herbarium C. A. Agardh i LD).
Utbredning
45 rutor (20 %). Vanlig i norra Halland ner till Varberg. Fyra isolerade förekomster i den södra hälften. – Ahlfvengren (1924): synes sällsynt.
Lokaler
Lokaler i landskapets södra hälft. Laholm Tjärby Daggarp (4C 4f 34 41 ) flera växtplatser på hällmark 1983 (PW). Veinge Ramshall (4C 4g 33 01) hällmarkskulle 1983 (K/LEM, PW); SO om Skogbohög (4C 4g 25 41) berghällar med tunt jordlager 1984 (K/LEM). Falkenberg Eftra 200 m SV om pkt 44,9 (5C 0b 24 04) liten mosstäckt klipphäll i glänta 1980-talet (URP herbarium).
