Alaskadunört är en sent invandrad dunört som är bofast i landskapet. Den är konkurrenssvag och de flesta aktuella fynden har gjorts på mer eller mindre naken jord vid vattendrag och diken. Eftersom de första fynden gjordes i trädgårdar, är det troligt att åtminstone dessa förekomster inkommit med trädgårdsprodukter. Arten kan emellertid också ha nått landskapet med hjälp av vindspridda frön. Den är under spridning men har inte haft samma framgång som amerikansk dunört E. adenocaulon och vitblommig dunört E. ciliatum.
Arten, som är mycket lik amerikansk dunört, härstammar från Nordamerika och nordöstra Asien (Nielsen 1988). I Sverige uppmärksammades den första gängen 1914 i Stockholm (Lindberg 1983).
Första fynd
Först uppgiven av Ohlander 1967 från Gällinge Herreds gård i trädgårdsland. Belägg från 1965 i GB. Äldsta belägg från Ölmevalla 600 m N om Ölmanäs säteri 1963 (Ö. Nilsson i LD).
Utbredning
8 rutor (4 %). Förbisedd men troligen sällsynt.
Lokaler
Laholm Laholm Restad (4C 4f 02 09) jordslänt 1986 (PW herbarium, bekräftad av T. Karlsson). Ränneslöv Staffanstorp (4C 2h 32 01) vid dike som mynnar i Norrån 1989 (KG herbarium, bekräftad av H. Nielsen). Våxtorp Vallåsens skidbacke (4C 0g 39 35) i nygrävt dike 1989 (KG herbarium). Halmstad Enslöv Åled, vid bron över Nissan (4C 8f 42 02) åslänt 1987 (PW, bekräftad av T. Karlsson). Varberg Värö S om Munkadamm (6B 0g 11 29) utmed väg 1988 (B/SS). Kungsbacka Släp S om kyrkan (6B 6e 23 08) dike 1988 (UU). Vallda Sandö (6B 6d 02 24) tångvall vid stranden 1988 (UU). Älvsåker Älvsåker, NV om kyrkan (6B 7f 07 44) vid liten bäck i f d betesmark 1991 (KG herbarium, bekräftad av T. Karlsson).
Äldre uppgifter. Varberg Värö Haralds, handelsträdgård 1971 (M. Ohlander i GB). Kungsbacka Gällinge se primäruppgift. Ölmevalla se äldsta belägg.