backdunört
Epilobium collinum
Backdunört är ursprunglig men kulturgynnad. Naturliga växtplatser är sprickor och små hyllor på lodytor i torra, exponerade bergbranter, särskilt om de innehåller lite rikare bergarter. Exempel på kulturståndorter är skrotstenshögar i gamla stenbrott, stenmurar, husgrunder, järnvägsområden och annan grusig mark av ruderatkaraktär.
Första fynd
Först uppgiven av Theorin 1865 som allmän i södra Halland. [En tvivelaktig frekvensuppgift.]
Utbredning
72 rutor (32 %). Ganska vanlig i övergångsbygden, ganska sällsynt på kustslätten och i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): här och där.
