Detta är den första litteraturuppgiften om vildväxande lin i Sverige (Hylander 1971). Lin har odlats i Halland sedan slutet av järnåldern.

Lin har sannolikt utvecklats ur smalbladigt lin, Linum bienne, vilket är vildväxande i bl a Orienten samt södra och sydvästra Europa, men som också har odlats sedan urminnes tider. I Sverige finns bevis för linodling från järnåldern men sannolikt är odlingen ännu äldre (Fröier & Zienkiewicz 1991).

I Halland upphörde linodling i större skala 1965 och landets sista linberedningsverk, beläget i Laholm, lades ner 1966. Numera odlas lin i liten skala för att få råvara till hemtillverkning av textilier och för att hålla lintraditionen levande. Dessutom har man under de senaste åren börjat odla oljelin som en alternativgröda till spannmål, vilket innebär att man nu åter kan njuta anblicken av blommande, himmelsblå linfält i Halland.

Lin förvildas tillfälligt genom frön som hamnar på tipplatser, utfyllnadsområden och fågelmatningsplatser samt i åker- och vägkanter. En avvikande växtplats är forsklipporna vid Tullbron i Falkenberg.