Gulmåra är ursprunglig men kulturgynnad. I någorlunda naturlig vegetation växer den ljusälskande arten i öppen klippterräng, på strandhedar och stabiliserade dyner. Vanligast är den emellertid på torr, sandig/grusig mark i naturbetesmarker samt i anslutning till vägar. Andra ståndorter är banvallar, åkerrenar, grustag, stigar, åkervägar och vildvuxna gräsmarker.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947). Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Äldre provinsnamn är Marie sängabås(s), sängabos, sänggräs, vaggegräs och glöttaskid [barnskit; med anspelning på blomsamlingens färg].
Utbredning
217 rutor (97 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.