Jättegröe är sannolikt ursprunglig. Arten är dock starkt kulturgynnad och har ibland också planterats (Osbeck 1788). Det mycket högvuxna gräset bildar täta, vassliknande bestånd i näringsrika åar, korvsjöar, dammar och diken samt i bäckutlopp och strandkärr vid havet. Arten är starkt kvävegynnad och synnerligen konkurrenskraftig på lämpliga lokaler, där den snabbt tränger undan annan vegetation.

Jättegröe har ökat, framför allt i jordbruksbygder, under senare hälften av 1900-talet, troligen som en följd av den ökade näringstillförseln till småvatten och vattendrag.