grönstarr
Carex demissa
Mer information om arten

Grönstarr är ursprunglig men kulturgynnad. I naturlig eller någorlunda naturlig miljö växer den på stränder vid sjöar och vattendrag samt i källflöden, översilningskärr och fuktstråk i sumpskogar. Vanliga kulturståndorter är dammstränder, fuktstråk i naturbetesmarker samt fuktiga stigar, skogsvägar och körspår. I s k skyddsdiken på kalhyggen finns den ofta bland pionjärväxterna.

Arten har tidigare ofta misstolkats och vanligen blivit bestämd till ärtstarr C. viridula var. viridula, någon gång kanske också till knagglestarr C. flava eller näbstarr C. lepidocarpa. Detta är den viktigaste förklaringen till den stora skillnaden mellan antalet aktuella och äldre uppgifter.

Första fynd

Först uppgiven av Theorin 1865 som C. oedocarpa Ands. från Knäred baserat på uppgift av S. L. Törnquist. Äldsta kända belägg från 1827 utan lokaluppgift (C. P. Hallström i S, bestämt av K. Wiinstedt 1943).

Utbredning

214 rutor (96 %). Mycket vanlig. – Hos Ahlfvengren (1924) som C. Oederi f. dispersa från tre lokaler.