Mjölke är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Exempel på naturliga växtplatser är bergbranter samt sanddyner och klapperstensstränder vid havet. Den konkurrenssvaga, ljusälskande och kvävegynnade arten, som gärna betas av rådjur, växer emellertid främst i mer eller mindre täta bestånd på hyggen, banvallar, åker- och vägrenar samt olika ruderatmarker. Vid god kvävetillgång, t ex i träddungar med övernattande kråkfågelflockar (Varberg L. Träslöv), kan växten bli dominerande trots den ringa ljustillgången.
Första fynd
Först uppgiven av Fuiren 1662 under namnet Chamaenerium Gesneri från Trönninge (’mellan Kistinge och Trönninge’).
Bygdenamn och bruk
Exempel på äldre, lokala namn är brugommatoppa, brugåmahästa, mesommersblommer, ollonamärke, ormagräs, rävarumpa, ålamärke och älgrams. Ett nutida namn som tävlar med det officiella mjölke i vanlighet är rallarros. Betydelsen av namnen ollonamärke och varianten [?] ålamärke är inte helt klarlagd (se Vide 1966).
Utbredning
223 rutor (100%). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.