Arten Spergula arvensis är numera uppdelad i fyra varieteter, två linogräs (var. maxima och var. praevisa, den senare ytterst sällsynt i Norden) och två trivialogräs (den vanliga var. sativa och den sällsynta var. arvensis). Under inventeringen har vi inte beaktat denna uppdelning. Några äldre, expertgranskade belägg av var. arvensis och var. maxima redovisas dock nedan.
Spergula arvensis är en gammal, kulturberoende växt; odlad som foderväxt från tidig järnålder och in på 1900-talet. Den är konkurrenssvag och växer, ofta mycket rikligt, i åkrar och trädgårdar samt på andra mer eller mindre nakna jord-, sand- och grusytor. En mycket vanlig biotop av det senare slaget är de större vägarnas sand/grussträngar mellan asfalten och vägrenens slutna vegetation.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 under namnet Spergula arvensis men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från Hasslöv 1700-talet (P. Osbeck i S).
Bygdenamn och bruk
Ett vanligt provinsnamn i södra Halland är pjuska eller pjyska medan växten i vissa delar av mellersta och norra Halland kallas linbäna, linbäne och linväna.
Utbredning
223 rutor (100 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
Lokaler
Äldre belägg av var. arvensis. Laholm Veinge i en linåker ej långt från kyrkan 1907 (S. Selander i S, av insamlaren kallad S. arvensis var. maxima, obestämd av P. Uotila 1994). Varberg Varberg åkrar 1925 (T. Swanström i S, bestämd till var. av P. Uotila 1994).